Bollen är din

Visst är det lätt när man sitter i soffan och är fullproppad med fel sorts mat (läs kolhydrater) att tänka; i morgon då ska jag börja mitt nya liv, och hur många gånger har man inte tänkt så och börjat om och om igen!!!!
 
Av egen erfarenhet så vet jag att allt handlar oftast inte bara om viljan att gå ner i vikt, oftast finns det en anledning till varför vi har lyckats att dra på oss för många kilon. Och i mitt fall 70 kg för mycket så att jag nådde otroliga 140 kg på vågen till mina 170 cm i längd.
 
För att lyckas gå ner i vikt så är det viktigt att inte bara se till kilona, utan även se helheten runt dig: hur mår du, är du stressad? trivs du på jobbet? Har du problem med att sköta magen? mm. Alla dessa faktorer påverkar faktiskt för att du ska lyckas gå ner i vikt och för att få en hållbar förändring. Sedan kommer livet alltid att köra ner i diket emellanåt, oförutsedda händelser som man inte kan påverka men som gör att du lär dig mer om dig själv. Och bra verktyg att hålla sig kvar på banan gör att vi orkar ta oss igenom även de dagar som är dåliga.
 
För mig så spelade det ingen roll förut hur mycket jag än ville gå ner i vikt, det satt så djupt inne mig ett STOPP, det kändes övermäktigt och så jobbigt med all min övervikt. Och många gånger googlade jag olika bantningsgrupper på olika gym som skulle bli nyckeln till att lyckas; "någon annan skulle lösa mitt problem" tills jag kom till insikt att det är bara jag/du som har nyckeln till ditt eget välmående och vad du vill uppnå. En hård men ärlig insikt att komma underfund med.
 
Så vad ska man göra när man känner att man vill gå ner i vikt men har ingen kraft eller motivation att tag i det, och man mår dåligt över sin situation och det enda som tröstar mig är läsk, godis, glass, chips, smörgåsar mm.??
Om jag måste sluta med mina belöningar som ger mig den där kicken i hjärnan, vad har jag då för något att se fram emot? Jobbiga tankar men det var så jag kände, 140 kg tung.
(Ursäkta dålig bildkvalité på bilden nedan, men om du scrollar ner så är det samma nattlinne på den bilden som här)
 
 
Det är här man måste se helheten; vad är det som saknas? Varför väljer jag/du hellre maten än den dröm jag/du vill leva? Varför fortsätter man att utsätta sig för fel saker fast man vet att det inte är genom att dricka läsk som jag/du kommer närmare mitt mål. Detta är så vanligt och jag tror många känner igen sig i detta dilemma.
 
Mina tips är att göra en förändring med små steg i taget och sakta byta ut den vana som inte fungerar till en ny och bättre. I stället för att sitta framför tv:n i soffan med handen i godispåsen (jag hade alltid snacks hemma) framför tv:n så var det en av mina tuffaste vanor att bryta, ta en promenad varje kväll och en ny sysselsättning framför tv:n, att göra något annat med händerna än att äta var mina första steg.
 
Tålamod! Även om vissa dagar känns som man inte kommer att klara så ge aldrig upp. Ge aldrig upp utan sänk i stället pressen på dig själv den dagen i stället för att falla dit, hellre ett extra mellanmål eller hur?
 
Det är som när man ska ta körkortet, man behöver ju ta några lektioner för att lyckas men man har målet framför sig och längtar och vet känslan som kommer när man får sitt körkort i handen. Det är även så med en viktminskning; det tar tid att skaffa nya rutiner och göra en förändring men i slutändan så vet vi ju alla att det är klart värt det hur mycket tid och slit det än tar.
 
Det kostar mycket pengar att ta körkort, och att investera i sin hälsa som ändå är viktigast där tycker jag att en investering är värd ännu mer. Det är dags att börja ta hand om sig själv och investera i dig under din resa till bättre välmående. Jag satte upp små delmål under hela min viktminskning så att jag fick känna mig fin under hela resan och inte bara när jag nått målet, och det tror jag också varit en del av min framgång. Att ta hjälp av andra när jag behövde andra verktyg för att lyckas var klart värt de pengarna också.  
Hur känner ni, vad behöver du?
 
" Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid "
 
 
#1 - - Annika:

Alltid roligt o spännande att läsa din inlägg 😊

#2 - - Paula:

Precis ! Vi måste ha tålamod med oss själva och ta små steg framåt. Ha delmål och bli van att "unna" med något annat än det man var van vid. SOM VAR ORSAKEN TILL PROBLEMET !!! Vi måste se oss som "värdefulla" människor vi är. Minns att vi alla är "unika" det finns bara en enda människa som "DU" och vi alla är värda att må bra. Vi själva kan bara ge oss det, ingen annan. Detta får jag till mig när jag läser vad du har skrivit Lindha. Tack att du öppnar mina/ våra ögon att se sanningen om oss själva. Ha en härlig helg med familjen. <3Kram/Paula










































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































av som du och det är "DU"

#3 - - monica:

Så rätt du skriver! Och det är bara man själv som kan hindra handen att stoppa något i munnen. Eller hindra tanken på att hela tiden stoppa något i munnen. Hitta på något roligare, vettigare. Jag tror inte jag blir varken vackrare eller lyckligare av viktnedgång. Men jag skulle ha lättare att röra mig , när jag går över halkiga, steniga branter i svampskogen. Bakade småkakor i sommar till en bygdeförening. Åt upp hälften själv. Ljög och sa att mycket blev bränt och kastades. In i munnen. Syns på vågen. Får leta efter lämplig gympa för att bli starkare. Min gamla kanadensare får jag ha hjälp med att få i och ur vattnet numera.

#4 - - monica:

Så rätt du skriver! Och det är bara man själv som kan hindra handen att stoppa något i munnen. Eller hindra tanken på att hela tiden stoppa något i munnen. Hitta på något roligare, vettigare. Jag tror inte jag blir varken vackrare eller lyckligare av viktnedgång. Men jag skulle ha lättare att röra mig , när jag går över halkiga, steniga branter i svampskogen. Bakade småkakor i sommar till en bygdeförening. Åt upp hälften själv. Ljög och sa att mycket blev bränt och kastades. In i munnen. Syns på vågen. Får leta efter lämplig gympa för att bli starkare. Min gamla kanadensare får jag ha hjälp med att få i och ur vattnet numera.

#5 - - Hanna:

Så bra du skriver! Det är ingen annan än jag själv som kan göra en förändring.

#6 - - Lars Gustafsson:

Helt fantastiskt Lindha
Bilderna säger allt. Jag fick tips av en bloggen att följa din sida. Du har helt rätt. Bara jag kan göra förändringen. Men du ska ge mig inspiration. Whaoo bilderna igen inspiration och mycket imponerad

#7 - - Tussilago:

Är det inte lite att man tappar fokus också, när livet snurrar för fort. Ingen andhämtning eller reflektion över varför man gör så, och så. Man tänker lite watt ever! Blås i sig lite snacks och fortsätt. Man vet ju att det är fel men man gör det ändå. Lite belöning... nu kan jag ta itu med " tvätten " eller klippa gräset eller dammsuga. Inge kul! Vuxengöra som är så boring...!! Finns ingen tid att tänka på sig själv. Borde göra det och det! Men orkar inte... samlas på hög! Sen! tar det sen !
Hjärnan tänker inte längre, går på autopilot.
Traska samma spår! Man borde unna sig vila, istället för mat och sötsaker.

#8 - - Häftig Tapet med Stad:

Väldigt inspirerande

#9 - - Emma:

Jag läser detta inlägg och gråter. Känner igen mig till max. Jag är 173 cm och väger nu 133 kg. Jag har försökt ALLT. Har gått ner men sedan upp igen och kilon extra varje gång. Och precis som du skriver, maten är tröst. Äta mängder i TV-soffan. Tack för en inspirerande blogg. 💖

#10 - - Cecilia :

Hej Lindha! Glad att jag "hittade" dig,nu när jag tänker ge mig in i LCHF träsket ;) Verkar ju onekligen funka :) Åtminstone för dig,wow liksom,hur duktig som helst!! Förbereder mig mentalt i helgen,och startar på måndag. JAJAMENSAN! Trevlig helg! / Cecilia