Ja herre gud! Det var huvudet på spiken det. När man vet om vad som är bäst för en så kommer man ändå sig inte för att göra det och känslan av misslyckande är ett faktum! Varför kan man inte bara GÖRA rätt och må bättre sen. Gråter inombords över min egen otillräcklighet.
Jag tror att det kan bli en depression , som dyker upp, när livet kommer ifatt. Som du strävat, kämpat, varit glad och på topp, enligt alla bilder, så får man må dåligt ibland också. Men ge inte upp. Tänker på dig och håller alla tummar.
Det är inte lätt att vara tunga och gå på tunn is för oss sockerberoende (beroende) människor. Dessutom är kolhydraterna i dess olika former alltid kring oss och frestar på olika sätt. Du är så insiktsfull så jag är övertygad om att du hittar tillbaka där du har balans i livet. Sorger eller andra livskriser behöver få ta sin tid för att blekna. Var rädd om dig! 💗 Kram Ann-Sofie
Beundrar dig som verkligen försöker!! You go. Något som hjälper mig att hålla mig fokuserad är att dricka massor med vatten (inte för mycket) men att hela tiden ha en fylld vattenflaska att snutta på lite då och då gör faktiskt sån skillnad!
Innan jag fick bekräftat att jag är sockerberoende kunde jag inte begripa varför jag torskade om och om igen när jag varit duktig och låtit bli läsk och godis mm. Då hade jag ingen aning om att fysiska hjärnan inte kan skilja de ena sockret från det andra.
Det som blir socker i blodet kommer belöningscentrum att tolka som socker oavsett vad jag stoppade i munnen. Godis eller smörgås/pizza/potatismos.. spelar ingen roll. När jag väl fick det klart för mig blev det lättare att förstå, men det är likväl jobbigt att ta sig upp ur gropen även om man vet hur det ska gå till. Ibland halkar man ner en bit igen...
Vissa perioder är tyngre än andra, men att falla tillbaka i gamla hjulspår är inget alternativ eftersom det bara leder djupare ner i eländet. DET blir inget bättre av.
Det blir bättre och lättare imorgon eftersom du planerar för det! Du tänker och gör helt rätt :-)
Undrar vems gener du har? Någon faster, mormor, nån i släkten , som är likadan!? Missbrukargener har du, annars skulle du inte ha gått upp såsom du gjort. Jag liknar en farbror som var rastlös och drack en del alkohol och en faster som levde på gammalt bröd från ett bageri, Jag upplever att jag blir låg av kolhydrater. Allt blir besvärligt. Bäst att tugga och äta istället för något vettigare. Förra sommaren skrev du om din PT. Du var med i olika motionslopp som Vårruset, millopp i Stockholm . Man läser om de, som går helt in i väggen av sorg. Har ofta undrat om det finns nån LCHF mat som är antidepressiv. Äta extra av något nät svärtan i själen dyker upp. Bäst tycker jag att sol och frisk luft är , räcker med dagliga promenader. Snart har du den fina jämtländska vintern , ser bilder på Fb, som skicks till TV4 väder och SVT väder. Vackraste bilder med fjäll.