Ond cirkel

"Att förändra sig totalt kan ingen, men bättra sig kan alla"

Livet går inte på räls, livet följer ingen rak väg även om jag hade önskat det, min energi har varit på noll de senaste veckorna. All kraft har gått åt till att jobba, ta hand om familjen och någonstans tappade jag bort mig själv och förstod inte att för att orka måste jag också hämta energi för att orka vara stark när det är som jobbigast. 

Tror att jag har åldrats tio år de senaste veckorna och har lyckats att gå upp i vikt, stressad, ångest, sömnproblem och ingen motion kan verkligen ställa till det för en. Jag har insett att jag måste sänka mina ambitioner till en mer rimlig nivå nu utifrån mina egna förutsättningar och ta mig ur denna negativa spiral, oavsett vad man går igenom så känner jag att det är viktigt att tänka så för att ta sig dit man vill.

I dag tog jag en time out och bestämde mig för att mitt i sorgen bara vara med mig själv och ta hand om mig själv. Jag tvingade mig själv till att gå ut och motionera, och jag ville verkligen inte. Hjärnan försökte hela tiden leta ursäkter, men jag visste att jag måste ta mig ut och jag gjorde det till slut. För min egen skull, för min pappas skull ska jag kliva upp på banan igen, och jag känner mig redan starkare. 

För att ta sig till en önskvärd zon måste man göra något som leder en dit, det gäller oavsett mål.

 Foto; Julia Vikström

 

 

 

 

 

 

#1 - - Lina:

Kram och styrka till dig!!!🌼💟👍

#2 - - Anonym:

Styrkekramar❤️❤️

#3 - - Anonym:

Styrkekramar❤️❤️

#4 - - Margaretha:

Kram det blir bättre fasst man tror man inte överlever. Min mamma dog när jag var 17 trodde jag inte skulle överleva man man gör det och jag har haft ett bra liv. Ta hand om dig.

#5 - - monica:

Tänker på dig och önskar att du ska komma upp ur svackan! Har du kontakt med din PT numera!? Han lyckades dra ut och få igång dig, som du skrev tidigare. Man måste tänka på sig sig själv och på den fina sommaren som ska lyfta upp en!

#6 - - Tussilago:

När min äldre bror dog 2010, så först mådde jag illa.
Han rycktes bort så snabbt så man fattade inte att det hände knappt. Men jag tittade på foton och mindes allt kul. Nästan så jag kunde höra honom skratta. Men efter dag till dag så tynade dom äckliga känslorna mer och mer.
Men jag tyckte först livet var orättvist och nästan arg, varför han och nu. Men man är aldrig beredd, kanske bra det. Försök köra på och strukturera upp vardagen, så tillslut kommer man ur det där. Var rädd om dig!
Idag sen tiden gått så kan jag prata om det utan att rösten svajar. Man är starkare än man tror...

#7 - - Paula:

Hej Lindha ! Bra, att du har börjat se till att börja ta tag på din hälsa igen. Din pappa vill inte att du sörjer ihjäl dig, utan tar vara på livet. Åren går fruktansvärt fort i alla fall, och man gör sina saker, utan att stanna upp och njuta av livet. Njut av naturen som sägs ha läkande kraft till både sinnet och kroppen. Allt det gröna som vi har runt oss när vi går ut är bra för oss. Önskar dig kraft, att även börja le och skratta. Ha det så bra : ) Kramisar/Paula <3

#8 - - Jeanette:

Styrkekramar i massor, sorgen måste få ta sin plats och sin tid<3
Ta hand om dig själv på bästa sätt under tiden, det hade din pappa velat<3<3<3 han tittar till er från andra sidan.

#9 - - Susanne:

En STOR KRAM till dig !!!

#10 - - Lina:

Tänker på dig! 🌹