LINDHA VIKSTRÖM

Vad är det som gör att man kan lyckas att gå ner i vikt, visst är det en spännande fråga? Jag som själv coachat mig själv ner i vikt, fast jag förstod inte då att jag gjorde det, men mitt sätt att tänka gjorde att jag tillsammans med LCHF-kosten faktiskt gick ned 70 kg!!! 

 

Att äta LCHF och att få känna sig mätt är verkligen skönt, men precis som med andra beroenden går det att bli tjock igen med LCHF, för man kan överäta. Så allt sitter inte bara i kosten utan väldigt mycket mentalt också. Men det ska jag säga, att hade jag inte fortsatt äta LCHF så är jag övertygad om att då hade jag inte kunnat bibehålla vikten i snart 4 år (jag började med LCHF 2012).

 

År 2006 blev jag gravid med mitt andra barn och med min övervikt kan ni tänka er vilken påfrestning det blev för kroppen. Jag som jojobantat sedan 14 års ålder fick ju självklart problem med min menstruation, mina hetsätningar, svält, kräkningar och stora viktuppgångar fram och tillbaka under alla åren hade gjort att jag hade ingen regelbunden mens, och i bland gick det flera månader emellan. Detta ställde givetvis till med problem när jag och min man ville ha barn.

 

Jag blev inte gravid på en gång och blev jag gravid fick jag missfall, men min läkare gav mig hopp eftersom att jag fick missfall så var det bevis på att jag kunde bli gravid. Så att få barn nummer två är inget man tar för givet  (jag har 9 års skillnad mellan mina barn).

 

När jag då äntligen blev gravid trots missfall igen även denna gång, så fick jag gå på extra kontroller på specialistmödravården då jag blödde under hela min graviditet. Läkaren där var helt fantastiskt bra och han sa till mig att det är bra för både min skull och barnet om jag kunde gå ner lite i vikt annars kan det bli en jobbig förlossning.

 

Gissa om det blev min drivkraft, det som gjorde att det här måste gå bra för barnets skull. För att göra en lång historia kort så lyckades jag gå ner 30 kg under min graviditet och jag mådde super och var taggad. Och förlossningen gick bra, barnet mådde bra och helt plötsligt var ju målet nått. Så då gick jag upp 30 kg och lite till. Jag gjorde det inte för min skull och jag såg det som en kortsiktig lösning, jag hade helt enkelt inte förändrat tänket. 

 

Herregud det här blir det luddigaste inlägget någonsin, hoppas ni orkar läsa och så småningom förstår poängen i det jag skriver om. Jag kommer snart till poängen med detta inlägg och rubriken DRIVKRAFT.

 

Under mina tre sista gravidmånader blev jag sjukskriven för att jag hade för mycket tunga lyft i mitt jobb. Jag som inte tog mitt körkort när jag var ung, något som jag alltid ångrat, kom på att den här tiden att bara gå hemma ska jag utnyttja till att ta körkortet. Min äldsta dotter gick i skolan så jag planerade in körlektioner och pluggade teori. Mitt mål var att hinna ta körkortet innan födseln för gjorde jag inte det nu så kommer jag inte hinna sedan med två barn. Och jag kände att ha körkort då man har två barn så blir det en väldig smidighet att kunna köra bil och inte vara beroende av andra.

 

Sagt och gjort, en tung och gravid Lindha tog körlektioner 2-3 ggr i veckan, intensivt skulle det bli för att lyckas och samtidigt pluggade jag teorin som jag minns var så jobbig. Lyckades jag då med det uppsatta målet? Ja nästan, jag fick göra om teoriprovet två gånger men uppkörningen gick galant och körkortet fick jag i min hand innan min dotters födelse, jag var i mål! 

 

Vad menar jag med detta inlägg då? Jo, att precis som med en viktminskning så gäller det att ha ett mål, att ha en plan som du följer och även om du hamnar på ett sidospår så är det bara ta sig upp igen. Jag hade inte haft något körkort i dag om jag hade gett upp när jag inte klarade teoriprovet. Det är ju så att ett körkort är ju inget som man bara kan hämta ut, det ligger arbete bakom att ta körkort också på samma sätt som att vilja gå ner i vikt, ha ett mål och en plan. Skapa dig egen inplanerad tid, följ planen för att lyckas. För jag tror att vi alla har den där lilla drivkraften i oss att lyckas om vi vill något tillräckligt mycket och som verkligen är värt att kämpa för. 

 

Vi kan alla bli vad vi vill, men det är du som måste satsa och den egna insatsen mäter alltid utgången, eller hur?