LINDHA VIKSTRÖM

Som ni vet så är jag en väldigt känslosam person, det är inte så mycket jag har bloggat på sista tiden, mycket pga av allt som hänt sedan i våras. Inspirationen har inte alltid funnits (men nu är jag på gång!). Men även om jag inte lägger ut inlägg till er så skriver jag och sparar mina texter så att de får växa fram hos mig. Inlägget nedan som ni kommer få läsa, det skrev jag innan jag åkte till Tyskland. Jag hade ju tänkt skriva om min resa i Tyskland i ett inlägg nu, men det får vänta. För som ni vet fick jag ju en sådan överraskning i går :).

 

Men inlägget nedan passar så bra in på det jag skrev innan jag fick det här trevliga beskedet om utbildningen, så därför lägger jag ut det till er så ni får läsa det och ta del av att ingenting är omöjligt, vilket jag fick en rejäl kick av i går tack vara godhjärtade Anna Hallen Buitenhuis .   

 

 

Vet ni när jag var liten och gick i högstadiet hade jag en 1:a i svenska, och med betygsystemet som var då så var 1 sämst och 5 bäst. Grammatiken var den stora boven, hur mycket jag än pluggade fattade jag inte, jag hatade verkligen all denna grammatik!!!! Men jag har alltid gillat att skriva och under ett sommarlov fick jag fart på mina skriverier. Jag kommer i håg när jag skulle lämna in en uppsats till fröken och hon ifrågasatte om det verkligen var jag som skrivit eller om jag fått hjälp, sådana minnen etsar sig fast. 

 

Sedan när jag började gymnasiet med nya lärare fick jag helt plötsligt en 4 med plus i kanten, men då läste vi inte grammatik och jag har överlevt ändå och har nu en egen blogg!!! Varför skriver jag om detta då? Jo för att när man städar och går igenom sina tonårsprylar som man inte sett på över 20 år kommer mycket minnen upp, både jobbiga och roliga händelser. Och det slår mig då att är det något som jag lärt mig så är det att aldrig ge upp, att fortsätta tro på dig själv och dina drömmar; att drömma är att leva.

 

Helt underbart att hitta alla mina gamla Starlet tidningar och Kitty böcker. 

 

 

Att jag skulle börja blogga var inget som jag hade tänkt under min viktresa, men många började fråga om jag inte skulle starta en blogg och skriva om min resa. Ett litet frö planterades och jag började fundera, jag har ju alltid gillat att skriva. Men jag, den 40-åriga 2-barnsmamman som var helt okunnig med datorer, och jag som aldrig hade läst en blogg i hela mitt liv, hur gör man?

 

Jag frågade runt bland mina vänner/arbetskamrater som hade bloggande barn, hur startar man en blogg? Till svar fick jag av en av mina kollegor: -vilken korkad människa som helst kan starta en blogg, det är bara att skriva!!! Jag minns att jag blev så förvånad och tyckte att hon var så oförskämd som sa så, menade hon att jag var korkad?

 

I dag förstår jag vad hon menade och det var inget personligt mot mig för hon hade ju rätt, alla kan börja blogga eller hur? Men i min värld så var jag redan ute efter att min blogg inte bara skulle vara vilken blogg som helst, jag hade bestämt mig för att min blogg ska göra mig framgångrik. Min dröm att kunna blogga/föreläsa på heltid och att jag hade de ambitionerna kunde ju inte hon veta. Jag har inte nått drömmen än men är nere på 50% som anställd och 50% blogg/föreläsa, så en bit på väg åt rätt håll är jag.

 

Jag har alltid under min uppväxt haft stora drömmar och alltid trott på mig själv, och när jag hittade mina gamla kassettband och bandspelare där jag sjungit in låtar som jag lyssnade på nu så kommer mycket minnen upp. Min största dröm var som 14 åring och med Carola som idol att bli sångerska. Jag spelade in kassettband och mimade framför spegeln, när ett tv program som hette Stjärnskott lanserades med själva Bert Karlsson var jag inte sen att skicka in ett band till honom, och i skolan sjöng jag på flera talangjakter. Nu blev det ingen verklighet av den drömmen (inte än i alla fall), så jag får hålla mig till karaoke-baren ett tag till.   

Så vad du än drömmer om eller vill förverkliga, tro på dig själv och sluta aldrig drömma <3

 

Så avslutade jag detta inlägg som jag skrev för lite mer än en vecka sedan och drömmar slår faktiskt in som ni märkt. Avslutningsvis med detta inlägg i kväll så vill jag bara tacka alla ni fina som skrivit så underbara kommentarer till mig, ni anar inte vilken glädje det ger mig att få så mycket tillbaka av er, det är så värdefullt och gör att jag vill ge tillbaka också. Visst är det härligt att få, men ännu bättre att kunna ge <3  

 

 Foto; Clip Art - Smiling Flowers