Ta vara på Dina möjligheter

För mig är det viktigt när jag skriver till er här på bloggen att jag verkligen har någonting att skriva om, jag är ingen sådan person som bara skriver för att det ska skrivas något, och därför kan det bli uppehåll på några dagar här på bloggen i bland.
 
Här i Jämtland där jag bor har våren sakta smugit sig på, vi har fortfarande en massa snö i fjällen så man kan åka skidor, men i övrigt innan allt börjar blomma och bli grönt så är det rätt dystert ute, lite grått och väldigt lortigt, inget som är direkt uppmuntrande. Samtidigt som man längtat efter våren så blir det så påtagligt att allt kommer så snabbt, det är ju nu som man ska ha hunnit med så mycket som möjligt, så våren och ljuset gör en lite stressad i stället. 
 
Man/jag känner att sommaren snart är här och man känner inom sig; herregud, det var ju den här sommaren jag skulle hunnit blivit smal!!!! Hur många gånger har inte jag under vinterhalvåret tänkt i dom banorna och helt plötsligt sitter jag här som vanligt och ingenting har hänt, och våren är här och sommaren kommer.
 
Att man aldrig kommer till skott utan hela tiden skjuter på saker, och dagarna går som blir till veckor, och helt plötsligt har en månad gått och man ångrar att man inte började då för en månad sedan.
 
Så vad vill du? Allt handlar om att man måste bestämma sig och jag vet vad skillnaden är mellan att bestämma och att bestämma sig är. Det gäller att förbereda sig mentalt och planera, för det hjälper inte bara med tankar: de måste sättas i handling också. Och något som man faktiskt måste förbereda sig på är att du kommer att mötas av obehag de första dagarna då du är van vid dina gamla rutiner. " Även en resa på tusen mil börjar med ett steg"
 
Planering är så viktigt för att inte sätta krokben för sig själv, och att inte vara rädd för att misslyckas. 140 kg tung i kroppen år 2012, vad hade jag för möjligheter?
Ska jag vara ärlig så var livet tungt då. 40 år gammal(ung?) och jag kände att blir livet inte mer än så här? Att köpa kläder, mjukbyxor med resår? Visst finns det viktigare saker i livet/världen, men för mig själv så mådde jag så dåligt över detta så det tog mycket av min tid i tankarna, andra viktiga saker ville gärna hamna i skymundan.
 
Så ta vara på dina möjligheter nu och möt våren med glädje och tänk positivt, att nu ska jag klara detta en timme i taget, dag efter dag. Så våga hoppa och var beredd på smällen som kommer att ge dig skön stimulans när du klarat det.
 
 
#1 - - Lina:

Härligt att höra ifrån dig, som vanligt går det du skriver rakt in i hjärtat och hjärnan och man får en skjuts framåt! Jag kämpar varje dag och just nu är det vätskan i kroppen som gör att jag tvivlar men jag ska inte ge mig!!!! Kram till dig!:)

#2 - - Nisse Hult:

Hej Lindha
Klart du har rätt angående möjligheter och tänk runt detta men då var det ju det här med snack verkstad och bortförklaringar från dina fluffiga medsystrar/bröder.

#3 - - Paula:

Det du säger är sant !!! Man är ju oftast själv i sin värsta fiende och sätter käppar i hjulet till sig själv. Jag har sabbat till mig många, många gånger och tänker också att snart är sommaren här, men inte lika mycket hets över det och försöker hitta distans till vad som är viktigt och ej viktig, med den skillnaden att jag har börjat motinera mycket mer än tidigare och ser över kosten, att det ger mättnad. Försöker äta lagom mycket och utan överdrifter, så jag tror att det går bättre nu. Det får ta den tid det tar, men efter min kropp, och inte efter någon tidtabell. Kram/Paula ; )

#4 - - Emilie Levinsson:

Så inspirerande du är!=)

#5 - - monica:

Det är så roligt att läsa det du skriver, att du lyckats att få ett nytt liv! Det är så mycket negativt om LCHF i tv och ibland i tidningarna, samtidigt som det också skrivs mer om sockrets farlighet. Det ska bli roligt att höra dig i Säffle i sommar!

#6 - - Mathilda Schöfl:

Så kul att läsa det du skriver :)

#7 - - Emilia:

Kul att du skrev om detta. Känner igen mig direkt.

#8 - - Tussilago:

Men har man en gång blivit " fluffig " så är det inte lätt att bara säga, jag ska ta tag i det! det är mycket runt omkring som spelar in också. Har man stöd! ska man fortsätta laga mat åt andra och vara stenhård med sig själv, att nu får inte jag äta detta? men andra får. Känns oövervinneligt ibland. Är det rätt fas i livet att ta tag i det? ibland har man mycket ändå som pockar på. Ja det är inte lätt det här, men det går, om man byter spår.

#9 - - Caroline:

Hej!

Jag måste bara fråga dig hur du gjorde med mat när du arbetade? Jag arbetar också som USKA och vi har ju dessa pedagogiska måltiderna men jag känner inte att jag vill äta av den maten längre då såsen och säkert allt det andra är näringsberikade. Vi får ju inte lov att sitta med vår egen medtagna mat och äta bland de boende... tycker det är jättesvårt att få till just den biten. Sen har vi även fasta raster och jag tycker inte heller man kan äta lunch 10:15 när t.ex. den första rasten ska tas...

Hur hade du gjort dessa gånger när man arbetar dagskiftet? Hade uppskattat lite råd <3

Tack på förhand.

Kram,
Caroline