I Himlen

Min fina starka pappa finns inte mer. I går högg han ved stark och frisk i dag är han borta, hur kan livet på ett ögonblick förändras så, jag förstår ingenting. Chocken går inte att beskriva.
 
Vad lätt det är att ta allt för givet i livet; hur allt bara ska fortsätta vara som det är utan att man ska investera i sina relationer. Helt plötsligt är det för sent, att man tar för givet att allt ska vara som det alltid är, och så händer något och man inser att man inte har prioriterat helt rätt.
 
 
Min pappa som var så stolt över mig att jag lyckats gå ner i vikt för min hälsas skull och han lusläste alla tidningar jag var med i, och nu finns han inte mer. Min pappa som jag har ärvt min envishet av, mitt tålamod, heta temperament och den starka viljan att inte ge upp. Tänk att man tror att de alltid ska finnas där för alltid, ångrar så att jag inte hann träffa dig de sista två veckorna. Samtidigt som jag vet att vi vår familj står varandra så nära och alltid är uppe i varandra och umgås mer än de flesta.
 
Min pappa som jag var så stolt över och som i sin ungdom tävlade i rally, där han var en mycket framgångsrik rallyförare, men jag antar att min starka pappa behövdes mer i himlen just nu även om jag önskar jag hade fått haft kvar honom lite till <3
 
 
 
 
Det lilla ordet varför har blivit så stort, så stort att det finns inga svar, när dagen syntes som bäst kom döden som vår gäst. Hämtar det som kärast var och lämnar bara tomhet kvar.
 
 
 
 
 
 
 
#1 - - Margaretha:

Känner med dig vet vad du går igenom kram

#2 - - Anonym:

Stor kram till dig i din svåra stund ❤

#3 - - Eva:

Vet precis vad du går igenom, min pappa lämnade oss lika hastigt och oväntat 2002.
Kramar!

#4 - - jeanette:

Beklagar sorgen <3

#5 - - Jeanette J :

Jag beklagar sorgen 💕

#6 - - Anonym:

Måna styrkekramar till dig och din familj! Lilli-Ann SV Västernorrland

#7 - - Anonym:

All kärlek till dig o din familj!❤️

#8 - - Nathalie:

Åh nej!! Känner med dig och är med er i tanken! Fy så hemskt :,( all styrka!!!
Kram <3

#9 - - Kia:

Beklagar sorgen Lindha 💕
Kram Kia

#10 - - Carina Deldén:

Beklagar sorgen, kramar till dig. Ta vara på din familj nu /Carina

#11 - - Birgitta Höglund:

Stor, varm kram till dig och de dina, jag vet så väl hur det känns att förlora sin pappa alltför tidigt <3
Ta hand om dig och er <3

#12 - - Lina:

Beklagar sorgen 💕 Kram

#13 - - Petra:

Beklagar din förlust! Det är en sådan overklig känsla att förlora en förälder. Ta hand om varandra! Stor kram ❤️

#14 - - monica:

Så tragiskt att plötsligt förlora en älskad frisk människa! Hoppas det går bra med din mamma, dina anhöriga och dig själv!

#15 - - Hanna Karlsson:

Åh Lindha! Jag beklagar verkligen! Kram

#16 - - Fredrik "Majoren" Söderlund:

Jag beklagar din förlust Lindha.

#17 - - Pia:

Beklagar sorgen, kram ❤️

#18 - - Gäst:

Tråkigt, stackars dig.

Jag vet hur det känns att förlora en förälder, men min pappa var över 85 år och bodde på ett äldreboende. Där var det inte bra. Det var en plågsam tid.

#19 - - Gäst:

Tråkigt, stackars dig.

Jag vet hur det känns att förlora en förälder, men min pappa var över 85 år och bodde på ett äldreboende. Där var det inte bra. Det var en plågsam tid.

#20 - - earman:

Så sedsamt att höra ang din far.

#21 - - Anonym:

Beklagar din förlust. 💟

#22 - - Tussilago:

Kram! men när nån i ens närhet går bort så finns dom ändå med en för evigt. Man kan söka tröst i det. Han bor i ditt hjärta...

#23 - - Anonym:

Beklagar sorgen Lindha.Styrke Kramar till dig/er❤ Känner så med dig. Vår pappa Gunnara rycktes bort lika plötsligt. /Kram ❤ Christina

#24 - - Pernilla:

<3 <3 <3

#25 - - Hans:

Det var tråkigt att höra om din pappa. Min far gick bort våren 1978, efter en längre tids sjukdom. Det är alltid jobbigt till en början. Man kommer alltid sakna de närmaste som inte finns bland oss längre. Försök att minnas de roliga/trevliga ni har haft tillsammans. Så småningom lär man sig att leva med att någon som har stått en nära, men man glömmer aldrig någon man har haft kär. Jag tänker på dig i denna svåra stund. Varma kramar från Hans

#26 - - Maria:

Jag beklagar verkligen din sorg Lindha och förstår precis hur du känner dig! Min pappa gick också väldigt plötsligt och oväntat bort nu i januari, han blev bara 64 år. Chocken man känner, tomheten. Det är som att livet stannar upp för en själv och ens familj samtidigt som världen omkring en bara fortsätter att snurra. Varför det hände upptar ens tankar hela tiden, man försöker finna svar och någon typ av begriplighet. Sedan vill man ta vara på vartenda minut med de nära och kära som fortfarande finns i livet. Och så ångrar man att man inte tillbringade mer tid med sin pappa som nu är borta för evigt. Jag lovar att du kommer ta dig igenom detta även om det känns som ett enda stort mörker nu! Många styrke kramar till dig!!!

#27 - - Paula:

Beklagar sorgen Lindha ! Jag vet att du kommer att ha väldigt jobbigt känslomässigt nu lång tid framöver. Man går igenom i tankarna sitt eget liv och minns, både glada och sorgliga minnen. Jag själv miste min mamma hösten 2012 och min pappa hösten 2013. Även om det nu är flera år från deras död, så blir det stunder när jag gråter och saknar dem otroligt mycket. Tänker stunder när dem levde och vi fick skratta ihop, fika stunder med min mamma när vi kunde prata om allt som var svårt i livet för tillfället. Jag är glad att du hade så bra pappa och säkert många glada minnen med han, och därför blir det extra svårt framöver. Inga ord kan trösta dig nu, men du har många medmänniskor som tänker på dig och din familj. Många varma kramar från mig till dig och familjen. KRAM/Paula <3

#28 - - Emely:

Usch vad hemskt! Det samma hände min mamma för 2 år sedan! Jag beklagar såååå mycket! Njut av de fina minnena <3

#29 - - Annis:

Oj vad ledsamt :( Jag beklagar sorgen.

#30 - - Karin:

Beklagar sorgen och tänker på dig och de dina

#31 - - Gäst:

Beklagar sorgen!

#32 - - Ingela:

Mina varmaste styrkekramar till dej i denna svåra stund!❤️

#33 - - Jeanette:

Sänder de varmaste kramarna till dig Lindha, jag finns om du vill prata/skriva<3<3<3 Kram Jeanette

#34 - - Linnea:

Hej tjejen! Hittade precis till din blogg och jag tycker att du har en sån inspirerande sida och verkar som en väldigt driven och motiverad person😃 Skulle du vara intresserad av att höra på en affärspresentation och se hur du enkelt via bloggen och bredvid ditt nuvarande jobb kan jobba med hälsa och skönhet? 😊 Såfall är du välkommen att kontakta mig via mail linnea.mellblom@hotmail.com . Kram

#35 - - Nisse Hult:

Beklagar sorgen Lindha.
Kände din pappa lite lätt pga att vi bägge jobbade
inom samma företag under ett antal år, vi bägge körde samma typ av bilar inom motorsport, dock inte under samma tidsperiod, jag ett antal år senare.
Än en gång beklagar sorgen.

#36 - - monica:

Har läst er fina krönika i Östersundsposten. Hoppas att det går bra med er.

#37 - - Anonym:

Styrkekramar 💖

#38 - - Annie Rönn:

Ja du, tjejen - VET precis vad du pratar om! :'( Även om jag var förberedd, så förberedd man nu kan vara då pappa hade cancer!
Men det spelar ingen roll om det kommer oförberett eller att man har en viss aning - för när poletterna ramlar ner att de inte finns mer... så är det en käftsmäll från helvetet rent ut sagt!
Saknar min pappa varje dag!
Och han gick bort i mars 2015.
Han var min stöttepelare, den jag vände mig till för råd!
Min mamma och jag har tyvärr inte alls den kontakten - så nu är jag här, enda barnet, och känner mig väldigt ensam! Även om jag själv har 3 underbara barn som också saknar sin morfar nåt enormt - så kommer det alltid att kännas ensamt, utan honom!
Så ta den tid du behöver! <3 Lyssna till dig själv!
Sorgen är övermäktig ibland - och det tar musten ur en.
Och ibland kan man skratta tillsammans åt fina minnen!
Men det är bara att hänga med på resan!
Tänker på dig <3

#39 - - Helena:

Beklagar sorgen!

#40 - - Caroline:

Hej Lindha!

Oj herregud... jag beklagar verkligen sorgen :-( Jag ber också om ursäkt för kommentaren där jag frågade om mat innan... så okänsligt... men jag läser din blogg baklänges när jag missat några inlägg så jag hade inte sett detta innan... :'(

Ta hand om er och njut av livet i den mån ni kan... jag brukar säga det till min sambo som förlorat sin mor... att det enda ni kan göra som en del i processen är att försöka leva livet till fullo för det hade våra anhöriga velat att vi gjorde... <3

Stor KRAM!