LINDHA VIKSTRÖM

 

Frukost och ledig förmiddag för att sedan jobba kväll; Stekt ägg med rökt skinka, ost och en klick majonnäs, var inte mer hungrig och varför äta mer om man är mätt?

 

 

Sedan vill jag berätta för er som inte redan vet att jag har tagit tjänstledigt från mitt jobb som undersköterska för att våga prova på en ny utmaning och arbeta i ett nystartat "hälso café". Det riktiga namnet är inte officiellt än, ett drömprojekt med detta unika café som inte finns någon annanstans. Där vi kommer servera LCHF, PALEO, Raw food, vegetariskt, allt glutenfritt , inget raffinerat socker och en hel del mejerifritt.

Jag kommer att återkomma om hur det gå med cafét, och när vi öppnar, och även framöver visa den underbara menyn som Birgitta Höglund b.la fått i hop. En spännande höst väntar.

 

Visst är det märkligt hur allt kan förändras till det bättre? Mars 2012 började min livsstilsförändring och 18 månader senare hade jag gått ner 70 kg och min man 45 kg, det låter enkelt men det var det inte även om det var hundra gånger mer njutningsbart och lättare allt eftersom man förstod att LCHF är en livsstil och inte en diet.

 

Jag började blogga 29 april 2014 och på kort tid har min blogg blivit stor vilket känns enormt roligt att jag kan nå fram och inspirera/motivera andra att det går, att det fungerar. Jag har alltid varit en person som älskar att göra andra människor glada/lyckliga och som gärna vill hjälpa till och brinner för att se andra bli glada.

 

Kanske inte relevant på något sätt men jag kommer ihåg så starkt en händelse i min barndom i skolan; vi hade roliga timmen och var indelade i grupper och skulle uppträda, göra något för de andra i klassen varje fredag och detta var veckans höjdpunkt. När det var dags för min grupp så kommer jag  ihåg hur jag ville ha en tävling där man tog två av sina klasskompisar som fick komma fram och sätta sig med ögonbindel och med en kniv och gaffel. Framför sig hade de en varsin chokladkaka som de skulle skära i och äta upp, ni kan tro att detta var populärt, men det var inte lätt att med ögonbindel, kniv och gaffel att äta chokladen. Vi hade satt en timer och den som hann äta mest vann. Vad menar jag med detta inlägg? Jo, att jag ville så gärna göra något annorlunda för mina klasskompisar, jag ville göra dem glada så jag tog mina egna fickpengar och köpte choklad, de andra i gruppen ville inte vara med och betala, och jag menar inget illa med det utan vill bara spegla hur jag tänkte då.

 

Så även nu brinner jag för att vilja hjälpa andra att bli motiverade att förstå att kraften finns att göra det omöjliga möjligt, för det går! Jag kommer att starta upp studiecirklar i höst angående detta men kommer med mer information om det inom kort.