LINDHA VIKSTRÖM

Fick en läsarfråga som jag tyckte var intressant och som jag tror fler undrar över. Så här skrev hon;

 

 

Vet inte vad jag ska börja med att skriva, men det jag känner är att dagen efter är värst, för då kommer ångesten. Att man ångrar sig så stort att man föll dit, och man brottas med alla sina jobbiga tankar, och det känns som om man har gått upp hur mycket som helst, och man känner sig så uppsvälld.

 

Men mest  uppsvälld skulle jag vilja säga, utan att ni tar illa upp, är att man måste blivit mest uppsvälld mentalt, för man kan tänka och få så dumma tankar. "Nu är allt förstört, lika bra att jag fortsätter på denna bana nu och äter ännu mera", hela din kropp och huvud skriker efter mat, socker, "skynda dig, ta lite till bara, lite till, det är väl inte så farligt", och så helt plötsligt så har man börjat lyckats att att lura sig själv, och blir lycklig en stund under tiden du äter den där goda saken som du inte kunde stå emot, för att sedan stå på ruta ett eller ruta noll om det fanns!!

 

Men den här gången ska du inte bli lurad, utan du ska koncentrera dig på nuet och inte lyssna på den dumma sidan av dig, som säger att du ska bara fuska en gång till och som får dig att tro att det blir lättare i morgon. För den läxan har jag fått göra om, jag vet inte hur många gånger i mitt liv, men nu är det slut på läxor för min del.

 

Jag känner så starkt att det är inte värt det, och att jag kan stoppa det i tid nu och det är så viktigt. För att jag har insett att det blir bara jobbigare om man fortsätter fuska, till slut ger man upp, man orkar inte. Så jag insåg efter mitt återfall för några dagar sedan, att det är bara att ta sig upp på en gång, och var den styrkan kommer ifrån är, att jag känner att jag har kämpat så hårt för det här, och mår så bra i mig själv nu, det vill jag inte förstöra.

 

När det är som värst de där fruktansvärda jobbiga dagar då man bara vill dra täcket över huvudet för att överleva, de kommer, och det har hänt mig, och jag har gått och lagt mig TIDIGT! För att annars skulle jag ha länsat kylskåpet, jag kunde inte lita på mig själv i början, och jag visste att jag hade ätit det jag skulle den dagen, så det var bara ett fruktansvärt jobbigt sug.

 

Men det var mest i början det var så, och då får man tänka på att det kan bli för stort att tänka att du ska ta en dag i taget, man får bryta ner det till att du ska klara det timme för timme. Var i nuet, och tänk inte på hur det här ska gå i morgon, om du känner för att äta allt du ser i dag. Hur ska det inte bli då i morgon, "det är omöjligt", de tankarna får du inte tänka, för du ska klara det i dag, och du kommer klara det!

 

Och på morgonen när du vaknar, kommer du känna; -YES jag fixade det!!!  Och då vet du tills nästa gång, för det händer igen, "jag fixade det förra gången, då gör jag det nu också", och till slut har du lärt dig hantera det, för du blir starkare mentalt för varje gång. Det jobbiga du känner i dag blir din styrka i morgon.

 

Se framåt och tänk på vad som motiverar dig, och tänk på vinsten som väntar när du nått ditt mål.

 

" Det verkar alltid omöjligt tills dess att det omöjliga är gjort "