Fick denna intressanta läsarfrågan.
Läsarfråga;
Hej Lindha!
Tack för en fantastisk blogg!
Eftersom jag vet hur mkt du nu uppskattar kläder, samt skönhet och utseende och det faktum att du kan ha vilka kläder du vill, och hur fantastiskt det känns för dig, skulle jag vilja fråga.......
Om man jämför med hur det var förr, när tält tunikor och svarta stretch byxor på post order var det enda alternativet.
Därför skulle det vara intressant att få din åsikt om något jag har funderat mkt på.
Alla dessa "tjockis" avdelningar, på alla stora varuhus, samt speciella tjockis butiker, som har poppat upp på senare år, vad anser du om dem?
Du har många ggr skrivit om hur svårt och deprimerande det var att hitta kläder som kraftigt överviktig. Samtidigt som du inte kan förstå hur du kunde leva I "förnekelsen" så pass länge, och fortsätta med ett ohälsosamt och begränsat liv I så många avseenden. Du inser nu hur mkt du missade som tjock, som tex att gunga och leka med dina barn etc etc.
Är de här butikerna bra, eller förnedrande. Har vi gett upp? Visst Finns det en marknad och efterfrågan och det är ju den som styr, men är den bra för folkhälsan?
Visst är det bra att alla människor, även kraftigt överviktiga ska kunna hitta kläder, men är det inte samtidigt att uppmuntra ett ohälsosamt tillstånd.
Du som har varit på båda sidorna, som vet hur fantastiskt och befriande det är att vara normalviktig, och som önskar alla att få uppleva det. Hur känner du?
Du och din man var normalviktiga, när ni gifte er, men i femton år kunde ni inte ha era Egna vigselringar, som ni skulle ha burit för resten av livet. Du har skrivit att du önskar att du hade vaknat upp tidigare, och tagit tag I saken.
När ska man nå botten, när inga kläder passar, eller Finns att köpa på marknaden, eller när man inte längre kommer in I en normal bil, eller måste köpa två biljetter på flygplanet, (som I amerika typ)? När ska man vakna?
I amerika Finns det bröllopsbutiker för kraftigt överviktiga. 22åriga blivande brudar på 140 kg och mer, kan gifta sig I super sized bröllopsklänning. Vad tycker du om det? Är det fantastiskt, eller bara tragiskt? Om du hade gift dig när du var 140kg, skulle du ha fotot kvar på väggen nu?
På sin bröllops dag, när man ska känna sig som den vackraste man någonsin var.
Bidrar den här aklimatiseringen till fetma, eller är det ett nödvändigt ont/gott I samhället?
Hur känner du Lindha?
Tack för ditt intressanta inlägg. Jag kan bara utgå i från mig själv, och skriver om hur jag mådde och hur jag kände/ känner, alla är vi olika. Jag trivdes inte, och mådde inte bra med min övervikt, men det finns ju människor som säger sig må bra trots övervikt, och det accepterar jag.
Jag hade inte orken eller förmågan att ta tag i övervikten förrän, som du skriver, tills jag nådde botten. Men det är väl så med allt missbruk, eller när man mår dåligt, på något vis måste man verkligen nå botten för det är då du inser att det är allvar, och det är då du är som starkast trots att du nått botten.... Det är då du får kraften att fixa detta, och att nu får det vara slut på den här skiten. Så var det för mig i alla fall.
Jag personligen tror inte att utbudet för kläder till storvuxna göder fetma, jag såg det som min livräddning när jag var tjock och hade svårt att finna kläder. Man kan inte skylla på att det finns butiker för storvuxna, då skulle man ju behöva stänga restauranger och systembolag. Ska vi sluta sälja kläder för de som är så smala också, för det är inte heller är sunt, de mår dåligt också? ALLT SITTER I HUVUDET, det är bara du som kan påverka dig själv, ingen annan. Sedan kan man ha stöd av andra runt omkring men det är bara du och din egen vilja som kan förändra och göra jobbet. Det är bara du själv som kan få dig att vakna ingen annan.
Vill man gifta sig när man är överviktig som i Amerika som du skriver, så är det väl fantastiskt att man köpa klänningar i den storleken. Alla har lika värde även om det är dåligt för hälsan, men man kan inte döma ut någon, man vet ju inte bakomliggande anledningar till varför man är överviktig.
Om jag utgår från mig själv, så hade jag aldrig gift mig som överviktig, men det är jag det, och det betyder inte att jag dömer andra, utan det handlar om att jag hade en inre bild om hur mitt bröllop skulle vara. Men sedan att jag gick upp 70 kg efteråt är en annan historia.
Jag förstår på sätt och vis din fråga om butiker. När jag hade byxor med resår, vilket betydde att jag kunde gå upp hur mycket som helst för det töjdes ju bara ut, om det inte hade funnits kläder, jag menar då hade jag ju fått börja gå naken, men samtidigt ibland så var jag tvungen att gå till sömmerskan och lämna in tunikor som de sydde in tygkilar på sidorna för att göra den bredare. Så jag får nog ändå hålla mig till att förändringen måste ske hos dig. Man kan inte skylla på att det finns butiker att köpa stora storlekar i, folk blir inte smalare eller tjockare om de butikerna finns eller inte, det är ditt eget ansvar för hur du vill se ut, och hur du vill må, och hur din hälsa ska vara. Man kan inte gå och vänta på att någon ska komma med ett trollspö!!!
" Den enda som hindrar dig från att uppfylla din dröm är du. "
Näe, jag tror inte heller folk blir tjockare för att det finns större kläder. Det är inte lättare att gå ner i vikt för att man har alldeles för små kläder, snarare tvärtom.
Däremot det faktum att alla kolhydratrika förpackningar blir större och större tror jag kan påverka en redan dålig mathållning. De flesta äter ju upp allt oavsett hur stor påsen är.