Hej Linda! Än en gång tack för en underbar blogg och för att du bjuder på dig själv i med- och motgång!
Undrar om du har några tankar om att väga sig och hur ofta? Ska gå ner 22 kg (startade på 90,8 och är 163 cm) och det får ta den tid det tar. Hur gjorde du när du startade och hur har du tänkt under tiden? Vågen kan ju både vara ens bästa vän och fiende de veckor det står still trots att man har hållit sig till planen...Önskar dig en fantastisk fortsättning på helgen! Kram Marie
När jag började min viktminskning 0ch vägde in mig på 140 kg, så hade jag bestämt att jag skulle väga mig en dag i veckan, samma dag och samma klockslag för att det skulle bli så korrekt det kunde. Att väga sig varje dag hade jag bestämt att det ska jag inte för det kommer bara stressa mig. Det var väldigt motiverande att väga sig en gång i veckan bara, för då längtade jag till den dagen och när jag vägde mig och fick se min viktminskning blev jag så glad och fick extra kraft att ta tag i en ny vecka, för att sedan fundera ut vad min belöning skulle bli när jag gått ner 5 kg.
Att väga sig en gång i veckan och se; wow jag har gått ner 2 kg eller 7 hg, gör ju att man känner sig lyckad, vilket ger en sån feedback. Väger du dig varje dag och går ner ett hekto varje dag så gläds man inte åt ett hekto varje dag, som du gör om du väger dig en gång i veckan och får minus 7 hg, så upplever du den viktminskningen mycket bättre. Dessutom kan du väga olika mycket från den ena dagen till den andra, ett hg ner för att väga 3 hg mer dan efter, så onödigt att väga sig varje dag.
Kommer i håg när jag var ute och promenerade och min mobil ringde, och då ringde de från Parelle i Östersund (skönhetssalong). Jag är medlem och brukar handla där, så hade de tagit ut kunder som handlar där som skulle få en gratis lyxbehandling i ansiktet, det var precis vad jag behövde då under min pågående viktminskning, men otroligt att det blev jag :)
Från början i min viktminskning så försvann hekton/ kilon varje vecka, otroligt peppande, men det är ju klart att det blir så. Kroppen blir ju chockad, den var van läsk till frukost, och helt plötsligt äter jag kokta ägg.
Men i bland fick jag bakslag, och då försökte jag alltid analysera vad jag hade gjort annorlunda, jag har tränat som vanligt, och skött kosten. Då finns de dessa anledningar som jag ska skriva ner som kan påverka vikten, åtminstone som jag har märkt.
1/ För lite fett i maten.
2/ För mycket mejerier.
3/ Lingonvecka.
4/ För mycket salt.
5/ Du kan ha byggt muskler.
Men allt eftersom jag blev smalare och hade mindre kilon att gå ner så tog det ju givetvis längre tid att gå ner, dessutom när jag började väga mindre så upptäckte jag att när jag hade lingonveckan, var det ingen mening att väga mig, för då gick/går jag alltid upp i vikt, samlar på mig vätska.
Men jag har aldrig varit i närheten att tänka så som jag gjorde förut om jag hade en misslyckad vecka och gick upp i vikt; att nu skiter jag i det här!!! På något vis så hade jag bestämt nu, att detta är sista gången, och vad har/hade jag för val egentligen? Tröstäta och vakna på morgonen med ångest av att ha förstört och sedan ge upp? Aldrig!
Det var/är bara att bita i hop, och oavsett hur jobbigt det är/kommer att bli i emellanåt, så kommer du att kunna se tillbaka och inse att det har förändrat ditt liv till det bättre. Man får ingenting gratis tyvärr, det kommer kosta i träningsvärk, sug i bland, och svett och att vilja ge upp Men det är så värt det, den där transportsträckan, tills du når ditt mål för då, ska du hantera och hitta balansen, och det är då det blir lättare att leva igen.
Att äta och träna för att hålla vikten i stället för att känna att man ska gå ner så många kilon i vikt, det är stor skillnad, så härda ut, det är så värt det för resten av ditt liv.
Vad roligt att du har lyckats! :)