Läsarfråga

Hur som helst var det en sak jag ville fråga dig: Tycker du att du blir annorlunda bemött nu än vad du blev förut? 
Själv dög jag plötsligt att småprata med när jag hade gått ner tjugo kilo (av tretti, prestationen är inte i din klass :)), av personer som inte ens iddes säga hej när jag var fet.. Första gången fattade jag absolut ingenting, värst vad hon var trevlig nu då, liksom?!  Det enda som hade förändrats var mitt utseende.
 
 
Det är så lätt att döma andra människor efter hur dom ser ut, hur dom beter sig, man är så snabb att bilda en uppfattning om en person, man ger dom inte en chans, första intrycket är viktigast. Det är så lätt att prata illa om någon och jag ogillar verkligen det, innan man lärt känna någon, jag försöker ha som princip att inte lyssna på andra utan bilda min egen uppfattning om en person.
 
Jag vet inte om det har att göra med att jag själv varit utsatt, och vet hur det är att bli missuppfattad och bli stämplad för hur jag är som person p g a av mitt utseende, i stället för att bli dömd för den jag verkligen är. Det är så lätt att döma någon/andra, och är man tjock så är man tyvärr mer utsatt än andra, så är det i samhället i dag, är man tjock så är man lat också. Självklart är det här mina upplevelser och tankar. Men jag har jobbat fast jag varit tjock och jag gick min undersköterske-utbildning fast jag var tjock.
 
  
Mina närmaste vänner har alltid behandlat mig bra, men sådana som inte känner mig är det annorlunda med. Jag kan märka skillnad när jag är på stan, och handlar, provar kläder, jag får en sådan bra service som jag aldrig upplevt förut. Jag känner att jag är mer viktig nu, jag är någon, vet inte om det låter fult när jag skriver det, men jag får mer uppmärksamhet, och självklart är det kul, jag njuter av det, det är precis som: nu har den här tjockisen presterat nåt, ok då är hon inte en lat äcklig tjockis. OBS mina egna tankar igen.
 
Samtidigt måste jag ju vända på det, för jag märker ju att jag själv mår bättre, utstrålar mer självkänsla, och ser kanske inte så sur ut, och kanske är trevligare själv, så jag blir automatiskt bemött bättre. Men summan av det hela så är det nog ändå lite som du skriver, att vikten gör att du är mer fin/normal och att man blir mer godkänd då. Får man skriva så utan att nån tar illa upp? 
  
 
 " Livets hemlighet är inte vad som händer dig, utan vad du gör med det som händer dig. "
#1 - - Serola:

Jag har gått ner 18 kg o märker att vissa behandlar mig annorlunda. Det är helkonstigt. För jag är ju samma person som innan.

Svar: Ja det är märkligt att det blir så.
halvalindha

#2 - - hannah:

Så sant lindha. Och visst får du skriva det, det är din verklighet. Märkligt, men vi människor är så fyllda av fördomar. Du är min inspirationskälla just nu. Det går åt rätt håll för mig nu tack vare LCHF.

Svar: Tack! Härligt att höra att det fungerar bra med LCHF kosten, fortsätt kämpa på och ha en fin söndag.
halvalindha

#3 - - Tess:

Jag gick ju ner 35 kg för tio år sen och skillnaden som jag tänkte på var att då ville jag plötsligt ha uppmärksamheten. Det fanns ju killar som var intresserade när jag vägde 35 kg + med, men jag stod inte ut med uppmärksamhet. Blir intressant att se hur det blir denna gång (för jag SKA ner nu!).

Svar: Ja man vågar lite mer om man mår bra. Hur går det för dig då med kosten och vikten??Ha en fin söndag. Kram.
halvalindha

#4 - - Jeanette Sandelin:

Intressant det där... Bra att du tar upp det. Ditt gensvar här på bloggen från oss följare är enormt härligt, ärligt och jag uppskattar det massor. Du är min viktigaste pepp. Tack vare dig lät jag min höft vila idag. Tack vare dig inser jag att jag inte kan bara jogga o pw:a hur som helst med smärta.
NU 4 kg på 3 ½ vecka = stolt <3 Önskar dig en vacker helg!
Kram fr sö Dalsland.

Svar: Tack fina du, din viktminskning går ju galant!!! Bra jobbat :) Visst är det underbart med gensvaret på bloggen, vi peppar varandra :) Ha en härlig söndag :)
halvalindha

#5 - - Marie Pe:

Så klart att du får skriva så. Du är en stor inspirationskälla för mig. Jag berättar om dig för alla jag känner. Jag har inte så mycket att gå ner som du hade. Men alla kg är viktiga för var o en av oss. Jag har lyckats går ner från 73 kg till idag 66.5 och jag skulle gissa att jag blir nöjd när jag väger 57 kg. Jag är bara 153 cm. Hoppas att du inte tar illa upp om jag tipsar om en app som jag har börjat med? Den heter c25k free. Den har fått mig att börja jogga från att bara pw då o då. Det är som att ha en PT fast gratis. Jag önskar dig den finaste lördagen. Kram

Svar: Hej! Tusen tack för dina fina ord, visst är det så att även om någon vill gå ner " bara" 5kg , så är det ju som du skriver, viktiga kilon för den personen. Heja dig med dina kilon som du tappat!!! Jag tar gärna emot tips och råd, man blir aldrig fullärd :) Ha en härlig söndag, kram!!
halvalindha

#6 - - monica:

Det är hemskt att överviktiga människor blir/känner sig mobbade. Som karaktärslösa...Feta barn orkar inte hänga med. Man vara spelmissbrukare, storrökare, hustrumisshandlare, pedofil utan att det märks. Men när nån ätit för mycket , så påpekas det om rumpbredd och dubbelhakor, när personen inte hör. Trist.

Svar: Ja, fy hur verkligheten är, det är tufft.
halvalindha

#7 - - Tina:

Visst kollar folk snett, äcklas etc, men som jag ser det har det inte bara med "tjockisen" att göra, utan den som blänger är också osäker.
"Tjockisen" blänger redan på sig själv och mår inte bra och då dras inte så många personer till att ta kontakt.
"Blängarna" å sin sida känner jag är osäkra individer som mest blir glada av att se på en ännu osäkrare individ.
Upplever att båda är osäkra, men att den ena är osäker kroppsligt och den andra psykiskt...

Svar: Bra skrivet!! Har man behov att trycka ner andra, då har man problem själv. De stärker sig själva av att se ner på någon annan. Trist.
halvalindha

#8 - - Pernilla:

Det jag tycker är mest intressant är vilken skillnad det är på uppmärksamheten ifrån män. Som tjock kvinna blir man mer osynlig. Fast på ett sätt kändes det också rätt skönt att slippa kommentarer om snygga ben e t c från okända karlar ;) Å andra sidan finns det en hel del (inte bara idioter) som tror att speciellt en kvinna ÄR sitt utseende och att detta måste bekräftas av män. Kommer också ihåg ett tillfälle när en man fullständigt hänger över mig och efter mig på en Finlandsfärja, när jag till slut ber honom sluta. Då blir han sur och menar att jag som är så tjock borde vara tacksam för att bli uppraggad. Ha, ha, ha det är vad jag kallar humor!

Svar: Tack för ditt inlägg. Men jag blir bestört av det du skriver!!! Vilken fullständigt otrevlig karl, som sa att du skulle vara tacksam för att bli uppraggad eftersom du var tjock!! Hoppas han inte hittar någon med sin kvinnosyn. Jag känner också att jag får mer uppmärksamhet nu. Ha en fin söndag, kram till dig.
halvalindha

#9 - - Nette:

Så lustigt att du tar upp det just idag :)
Igår sa jag till en arbetskamrat att jag har märkt av detta med uppmärksamhet, att man bl a får ett annat bemötande av män, faktiskt. Fast min arbetskamrat påpekade då att jag utstrålar en annan säkerhet och trygghet än tidigare. Och även trivsel. Ja, det är lustigt det där. Men hon har rätt. Och det är nog som du säger. Man var nog surare förut. Eller gav intryck av att vara lite butter och avståndstagande, även om så inte var fallet.
Trivs man med sig själv så märks det :)
Kram!

Svar: Bra skrivet, självklart utstrålar man nog mer självkänsla nu, som gör att man uppfattas annorlunda och blir bemött mer positivt. Ha en fin söndag, kram :)
halvalindha

#10 - - yasmine mamma till dennis:

bra jobbat . underbart resultat
ha en fin lördag
kraam

Svar: Tusen tack! Kram :)
halvalindha

#11 - - Sherman:

Tack snälla för svaret :)
Stor kram!

Svar: Så lite så, kram :)
halvalindha

#12 - - Persson:

Hej
När jag vägde som mest fick jag för mig att färga in rosa slingor i håret. Plötsligt såg inte folk att jag var tjock, utan behandlade mig helt annorlunda. I klädaffärer (och andra affärer) blev jag mycket gladare bemött. De tog för givet att jag var jättetrendig och att jag tyckte deras affär var cool. Jag fick positiva komplimanger av okända människor. Jag insåg då att jag plötsligt blev behandlad som smala snygga människor blev. Innan hade jag inte ens tänkt på att jag behandlades annorlunda/var osynlig. Nu har jag gått ner 20 kg och ska gå ner 20 kg till.

Svar: Hej! Vad härligt att höra, hur det kan påverka människor. Jag gick mest omkring i svarta stora tråkiga kläder och blev kanske behandlad därefter. Bra gjort minus 20kg!! Stort lycka till, kram till dig. ;)
halvalindha

#13 - - Carola Sol:

Hej Linda. Har just hittat din blogg genom kostdoktorn. Du är ju helt underbar..att du orkar svara alla på ditt gulliga och ändå bestämda sätt, full av integritet och ändå så mild. Jag är imponerad, jag är inte sån hur mycket jag än försöker hahahahaha. I alla fall...jag vill berätta om vad jag märkte en gång för länge sedan angående skilnaden i bemötande när man är tjock respektive smal. Jag var medlem i en kyrka och vinnlade mej om att hälsa på folk som kom...att få dom att känna sej välkomna, sedda och uppskattade liksom. Alla älskade mej, jag kände mej lite som allas mascot och lyckotroll. Jag log och strålade och kramade fruar och män och alla log och kramade tillbaka....ända tills jag gick ner 18 kg i vikt!!! Då började fruarna...som känt mej sedan länge...ge mej helt andra blickar. Männen...som älskade sina fruar...var helt som vanligt och märkte nog inte ens fruarnas anorlunda beteende. När jag insåg detta blev jag fruktansvärt ledsen, och insåg även att jag kanske omedvetet ville fortsätta vara tjock för den här mascot-rollen och dom här relationerna var viktiga för mej. Det var fruktansvärt smärtsamt att falla i onåd på det sättet. En jättejobbig insikt som jag grät länge över... Ville dela den här upplevelsen och insikten med er andra. Jag tror mycket på att vi tjockisar har en massa omedvetna knutar på själen som saboterar vikten för oss...att det finns en mycket logisk förklaring till varför vi innerst inne kanske tycker det är bäst att stanna där vi är...även om huvudet inte vet om vår inre hemliga agenda, typ... Från att bli skyddad från sexuella övergrepp till...jaa what ever..
Kram på er, alla kämpar!